Flugfiske i Tara innebär att ta sig ner i Europas djupaste ravin — en världsarvsklyfta inne i nationalparken Durmitor som håller den här älvens huchenvatten verkligt avlägset. Tillträdet kräver lokalkännedom om vägarna ner från ravinkanten, och det är en stor del av skälet till att fisketrycket här förblir lågt samtidigt som Taras rykte bland seriösa fiskare fortsätter växa.
Fisket
Kallt, syrerikt vatten och långa, ostörda höljor ger Taras huchenbestånd verkligt utrymme att växa, och fisket efter dem följer samma disciplinerade streameransats som fungerar på alla våra donaulaxälvar — sjunktipslinor, ledade mönster i storleken 15-25 cm och en inhalning långsam nog att hålla flugan i huggzonen genom den djupaste delen av varje hölja. September och oktober, när smältvattnet lagt sig och temperaturen sjunker, är då vi lägger de flesta renodlade huchenresorna hit.
Harrfisket bär Tara genom resten av säsongen. Från juni till augusti, när vårens höga flöden lagt sig på stabila sommarnivåer, håller ravinens snabbare strömsträckor harr och bäcköring i goda antal, som tar nymfer med självförtroende och stiger väl på torrfluga under kläckningar — riktigt bra fiske i sig, och ett bra sätt att lära känna ravinens vatten innan huchen blir målet senare på året.
Landskapet är ingen eftertanke vid Tara — lodräta ravinväggar reser sig hundratals meter på båda sidor om turkosa höljor, och det är helt enkelt en av de mest dramatiska platserna i Europa att tillbringa en dag med flugspöet på, med eller utan huchen. Tillsammans med grannälven Lims lugnare höljor bär Tara upp en Montenegroresa som täcker allt från tekniskt streamerarbete i ravinen till avspända harrdagar, allt på kort bilavstånd från varandra.



